Det mesta är rätt fult just nu. Längtar efter att få drabbas av vårexplosion. Trött på fula issandsbeklädda trottoarer. Trött på iskalla nyp av kyla mitt i den sol som värmer ibland. Fulfnasiga knogar i mina mossgröna vårhandskar. Trött på fulvinter!
Jag har haft 7 fula veckor av ovisshet. Den först fula veckan grät jag. Men, i den andra veckan fick jag en känsla. En bra känsla, som jag trodde på djupt, långt inne. Sen följde 5 fula, långa, jobbiga och tunga veckor. Och idag, äntligen fick jag min känsla bekräftad! Min bästa Fru C är inte sjuk!